Vet allt om allt.

Att fela är mänskligt, förlåta gudomligt.

Finslipar spanskan

..eller franskan, eller egyptiskan, eller vad man nu talar i Teneriffa..
 
IMORGON DRAR VI! Som jag har längtat. Och tro mig, den kunde verkligen inte komma lägligare!
 
Alla Gudar jag tror på har tagit semester just nu, och ingen av dem står på min sida. Den alltför långa trista tunneln jag gick igenom under hösten hade äntligen kommit till sitt slut. Jag har på sistone varit betydligt gladare och trevligare att ha att göra med. (Mycket tack vare Elina tror jag. Hon är liksom magisk på så vis).
 
Men idag har jag, på riktigt, haft den värsta jädra dagen på länge! Och gårkvällen var inte heller jävligt kul! :S
De sista timmarna på jobbet höll på att fullkomligt ta knäcken på mig. Jag har nog aldrig varit så nära bristningsgränsen nånsin tidigare. Komisk, då jag hela tiden får höra hur "ko-lugn" jag är. Och det kan jag till viss del hålla med om. Jag stressar inte upp mig, blir inte uppjagad, jag har långt tålamod och är ganska foglig i övrigt. (På jobbet bör tilläggas. Jag är ju värsta guttaperkabollen annars..)
 
Men idag var det alldeles för mycket på alldeles för kort tid. Och grädden på moset var när en kvinna ringde och hade allmänt pölsur attityd och "Lilla gummade" mig. Där går min gräns. Det värsta jag vet är när folk "lilla gummar" mig. Så hade jag varit impulsiv och inte tänkt speciellt långt (Vilket oftast inträffar på måndagar. Tackar min lyckliga stjärna att det är söndag), så hade jag tagit mitt pick och pack och sagt upp mig. Så arg var jag.
 
Men nu är jag lugn igen. Lite för lugn dessvärre. Jag har typ tvåtusen saker att göra innan färden mot Växjö går imorgon. Men jag orkar ingenting. Så jag dricker kaffe och klappar katten. Jag är kul på så vis. Blir det för mycket att göra så gör jag ingenting. Men det får lösa sig. Jag kan ju trösta mig med att morgondagen kommer bli ännu värre..
Och Elina; Jag ska bara informera dig om att du inte kommer få några pengar! Ska det vara så jävla svårt och skicka sitt kontonummer, ja då kan man också vara utan pengar!
 
Det enda som felas nu är att planet blir inställt imorgon på grund av snö. Jag hade blivit inget alls förvånad (Bra svenska där). Nahe, nu ska jag klappa den andra katten lite grann också innan jag sätter igång med alla dedär tvåtusen sakerna som skulle göras. Usch.. Kanske återkommer jag innan läggdags för ännu en uppdatering (Chans: Liten). Annars så hörs vi om en vecka! Och är jag inte hemma om en vecka så leta inte efter mig!
Jag är hellre vilsen i Teneriffa än hemma i Sverige!
 
 
 
På återseende!

Löftesbrytare I said.

Men för att rättfärdiga mina handlingar, så kan jag informera er om att jag TÄNKTE blogga flera gånger igår. Och enligt min liberala uppväxt, så är det faktiskt tanken som räknas. Så man kan ju säga att jag "typ" bloggade.
 
Hur som helst så vart det för mycket annat i vägen igår. Jag insåg ju till min stora fasa att mina tre lediga dagar, som jag trodde skulle vara ända till februari, faktiskt tog slut idag! Och nu jobbar jag fre-lör-sön-mån, och på måndag eftermiddag åker viiii! Hur ska jag hinna?
 
Så igår fick jag powerpacka. Och jag kan väl säga som såhär; jag hoppas inte jag vill köpa något i Teneriffa.. jävlar i min låda vad full väskan blev. Och ändå tyckte jag att jag packade med omsorg och eftertanke :/ Jaja, jag får väl helt enkelt köpa en väska till :)
 
När jag var i full gång med packandet så hamnade jag i mitt "skafferi/förvaringsutrymme". Det var ingen vacker syn. Så nog tusan skulle jag ge mig in där i snårskogarna och försöka röja lite.
Döm av min förvåning när jag hittade ett gammalt surt mjölkpaket i botten av träsket. Jag som inte köpt mjölk på.. ja, jädrigt länge. Och mycket riktigt hade den sura packen hängt med sen Kungshall..
Det luktar fortfarande fis på Skånegatan. Ehhhuuww...
 
Lite senare trillade en liten Eva in på eftermiddagskaffe innan hon skulle fara vidare till Växjö. För er som inte vet så är Eva mitt resesällskap till Teneriffa, och det är även den galnaste och roligaste människa jag känner! Jag är lite orolig över huruvida vi verkligen tar oss hem från Teneriffa levande. Haha. Det här kan gå till historien! Det känner jag på mig.
 
Efter packande, sura mjölker och kaffesällskap så bar det av till en annan del av Boda för att hälsa på mina puppar, och ta en kaffe till med mamma som jag inte lär hinna träffa innan avfärd.. Alltid lika roligt att åka till Boda, för man kommer liksom alltid hem med en hel påse nya roliga grejer ;) Det jobbiga är ju bara att jag nu måste öppna Väskan från helvetet igen, och omorganisera ännu en gång! Varför händer dåliga saker bra människor? :(
 
vid 00.30 inatt vankades det även en nattpromenad. Joel från stora staden hade hittat sin väg ner till landet igen, och skulle ensam vandra till Kungshall mitt i natten. Eftersom vi troligen inte hinner ses i helgen på grund av mitt sugiga jobbschema, så fick helt enkelt jag och Luna pälsa på oss och göra honom sällskap i kylan. Blev en rejäl promenad för oss när vi hade ångan uppe, så vi var inte hemma förrän nästan 2.
 
Nej fasen, vet ni vad? Nu måste jag göra något produktivt (dricka kaffe), innan jobbet kallar. Låten jag nämnde i förra inlägget får jag berätta om en annan gång.
 
För övrigt kommer här svaret på frågan om varför jag ser ut som ett vandrande lik om dagarna:
 
Det börjar bli trångt i sängen :) Tur att jag gillar lusiga hundar och smittospridande katter <3
 
 
 
Fasen så coolt! Jag kan ju lägga in mina instagrambilder direkt på bloggen! Läckert! :)
 
På återseende!
 
 

NU har jag hittat hit! :)

Hej Bloggen!
 
Nu är jag tillbaka igen (på obestämd framtid bör tilläggas. Jag lovar ingenting, då jag är hängiven löftesbrytare).
 
Men idag är en sån dag då intrycken, upplevelserna och åsikterna bara sprudlar! Jag har så mycket att säga, och så lite ork att säga det flera gånger. Det är DÄRFÖR man skriver, Märtha!
Sen finns det en risk att Bex och Martina ligger till grund för mitt skriv-sug. De har ju varit fantastiskt bloggaktiva jämfört med en annan zombie, som mest dreglar och fiser.
 
Hur som haver. Idag har jag varit på pianokonsert. Mamma L informerade mig om att en världspianist vid namn Peter Jablonski skulle förära lilla Nybro med sin närvaro. Insikten om att jag skulle få gå ensam gjorde sig påmind ganska snabbt när jag gick igenom min Facebook-lista. Jag har inga kulturella vänner :/ I min umgängeskrets är det bara jag som för mig som Agda, 85. Mina vänner är mest normala. Men lyckligtvis har jag en vän som är lite mindre normal än andra och erbjöd sig att följa med! Snälla Beatrice <3 Sagt och gjort. Vi spatserade mot Nybro kyrka på utsatt tid för att beskåda/behöra mästerverket! Och vilket mästerverk sen! :O
 
Vid ingången fick vi ett programblad där jag, något besviken, kunde konstatera att F Chopin (Som inte är en av mina favoritkompsitörer), stod på tablån, men varken Beethoven eller Mozart skulle närvara :/
Men tji fick jag! Ett stycke Chopin och ryggen var som en igelkott! Jag lyssnade, njöt och fantiserade om drakar och demoner under pianots dova toner.
Bea vek flygplan av programbladet..
Sötgrisen!
 
Men mitt i all fascination kunde jag ändå inte låta bli att uppröras av människorna på plats. Nog visste jag väl att det skulle vankas societet-samling när pianisten kommer till byn. Och tillräckligt förståndig är jag väl för att förstå att societeten ligger på 65+. Och en sak ska jag säga er; Jag har fanimig aldrig sett så många pälsmössor och pälsdetaljer samlade på ett och samma ställe! Skäms på sig! Förstöra en sån trevlig tillställning med er otrevliga närvaro! Det var synd att jag inte hade med de små "flygbladen" jag fick av Elinas mamma. Då skulle ni nog skämmas ögonen ur er! (Så hade ni ju kunnat göra mössor av dem istället).
Jag bad Bea skicka iväg sitt flygplan på en pälsbeklädd dam två rader bakom. Men hon gjorde det inte.
 
I övrigt var det jättemysigt och jag kom hem och bänkade mig med min egna favorit till kompositör. Ludovico Einaudi <3
 
Bella notte är hans näst bästa låt. Fantastisk på så många plan. Det finns dock ett problem med Einaudi - han lever fortfarande. Det är därför han inte är så känd skulle jag tro.
 
 
Annars hade jag ingenting mer att klaga på under kvällen! Jättemysigt :)
 
Eller okej. En sak till... mannen som satt bredvid mig i kyrkan och slängde upp 140 spänn i kollekten..
Jantelagen ringde! Han vill att du kommer ner på jorden!
En annan lyckades nätt och jämt hosta upp 6 kr.. Du får ju mig att verka snål.
 
Nej, nu ska jag fördjupa min relation till Einaudi en stund innan jag ger mig in i drömmarnas värld.
Om jag återkommer imorgon så ska jag berätta en fantastisk historia om en ny låt jag hört! Men som sagt så lovar jag ingenting. Det är för kul att vara löftesbrytare! :)
 
På återseende!