Vet allt om allt.

Att fela är mänskligt, förlåta gudomligt.

Årets slagsida!

Har ni hört talas om bägaren som rann över?

Det gjorde min i morse. Jag fick en sån slagsida så jag knappt tog mig upp. Vet inte riktigt vad som hände där. Men jag har haft det på känn i ett par dar nu, så det var väl bara en tidsfråga. Mitt Jag och mitt Mig kommer inte riktigt överens helt enkelt.

Men så är det när man är i en period i livet där man vantrivs alldeles otroligt. När man känner att man får prestationsångest av att bara öppna ögonen på morgonen. Vädret stör mig, jobbet stör mig, pengar stör mig, räkningar stör mig, telefonen stör mig, bilen stör mig.. kort och gott, jag är ALLDELES STÖRD!

Gått fram som en ångvält har jag gjort. Sprutlackerat varenda vägg med mitt hemska vokabulär. Jag till och med kände hur tungan klövs, ögonen svartnade och stämbanden väste. Nej, idag har jag inte varit och tas med! Och så lär det fortgå tills denna djävulshelgen är över! Så vill ni inte ha en syrlig kommentar. Lämna INGA frilägen! Jag är som en blatte på rea idag. Tar allt jag kommer över.

Menmen.. tvätten är tvättad, disken är diskad, och min äggsjuka kvot är fylld och överbelastad efter några timmar med Hampus i Boda :)

Nu ska jag vänta på att Lovisa, det vandrande kromozom-felet (Tack Elina för denna kommentar som ska användas flitigt), ska släpa sitt arsle hit till lägeheten så jag kan gå och lägga mig och reta upp mig ordentligt så jag klarar av att gå till jobbet imorgon. Det kommer krävas ansträngning. Jag blir spyfärdig bara jag tänker på att jobba. Skithelvete.

Nej, jag har väl egetligen inte mycket mer att skriva. Men jag vill ändå inte sluta. Skrivandet här är det enda som håller mig lugn just nu. När jag slutar skriva återgår jag till att göra ingenting alls, och tänker då på allt jobbigt som sakta men säkert tar all den sista gnutta av livsglädje jag har kvar i kroppen. Usch.. dags att ansöka om snällpiller kanske?

Finns det någon kurs för att lära sig att inte implodera? Det finns ju en hel världskarta av självbehärskningskurser. Finns det ingen motsats, där man kan lära sig att sluta vara så satans självbehärskad och bara få ur sig all skräp innan det blir en explosion? Nej, antagligen inte..

Ska läsa lite skit om Amerika och kasta lite syrliga kommentarer där istället så kanske jag får utlopp för lite av den frustration jag har. Amerikanare är ju dumma i huvudet, så de får skylla sig själva! (Detta är allmänt känt. Inget jag hittar på). Hmm.. jag kanske återkommer med ett inlägg om Amerika ikväll. Jag blir alltid så glad av det.

På återseende!

En dag med Signe.

Som ni vet har jag för ett tag sedan blivit med katt. Och som ni också märkt, i och med alla FB-uppdateringar, så är hon allt som oftast centrum för alla händelser. Onda som goda. Nu kanske ni tror att jag överdriver för effekt. Men överdrivna kan ni vara själva. Jag ska nu med bilder demonstrera hur en dag med Signe kan te sig..


Vaknar på morgonen, stiger upp och tänker att "Nu ska jag plinka lite James Morrison - I wont let you go. För den lärde jag mig igår".

Hmm,  





Vandrar nedslaget vidare ut i hallen för att hämta sopborste:
Men lilla Råttan Ludwig har visst gått samma öde till mötes:






Fortsätter färden till köket för att ta mig en kopp kaffe och samla energi för dagen:
Nix, då har servettätaren markerat revir på mitt allra heligaste.




Skiter i kaffet, går vidare in till vardagsrummet bara för att hitta den svartvita marodören mitt i arbetet:







Stampar till i golvet för att lära henne lite hyfs. Hon flyger in i badrummet och efter fem minuter ligger det rakhyvlar i hela köket. Konstigt tänker jag då jag inte kan minnas att jag släpat ut några hyvlar dit:
Busted igen!







Kommer på att jag inte hunnit morgonkissa. Sätter mig på toan för att uträtta mina behov. Men inte ens där får man vara ifred:






Efter ett tag hör jag ett hjärtskärande "MJAO" som fylller den annars så tysta lägenheten. Återigen har någon fällt ut klorna lite för långt och sitter fast:







Hjälper skrället loss och slår mig ner vid TV:n. Någon hade visst samma planer och är dessutom närsynt!






Erkänner mig besegrad och lägger mig i sängen för att glömma dagens bravader och släcker lampan, när någon svingar sig upp som en Kamikaze-katt och börjar bita mig i fötterna.. För tidigt att sova tycker Signe:





Tror ni fortfarande jag överdriver när jag säger att jag kan ha fått tag på historiens vildaste tamkatt?
Inte trodde jag att en katt kunde vara sånt besvär. Men det ska väl vara lite liv i kräken? :) Dessutom har hon ju sina söta stunder:


Så. Det var en dag med Signe det. Välkomna hem till mig. Men på egen risk :)

På återseende!