Vet allt om allt.

Att fela är mänskligt, förlåta gudomligt.

Fifty Shades of Hultsfred

Ja. Så var vi hemma igen efter en helg i Hultsfred (Vi = Jag och mitt alterego Esmeralda som gjorde sig påmind i fredags). För er som inte känner Esmeralda så kan jag berätta att hon är inget bra sällskap. Det är typen som spyr i handfatet på kryssningar och som somnar under sängen istället för i den. Otroligt jobbig tjej..
 
Men riktigt så illa var det inte. Jag bara informerade om att hon fanns. Så i fredags blev det lite alkohol inblandat i leken. Min WKD är nu ett minne blott, och jag funderar skarpt på att åka till Teneriffa igen enbart för att köpa hem några extra liter. Fett med gott..
 
I vanlig ordning är det med en krypande ångest som jag beger mig hemåt till vardagen igen. Ännu jobbigare blir det när jag och min bundsförvant konstant diskuterar livets meningslöshet och dödens befrielse. Sen tycker vi hemskt synd om oss själv och varandra, och av någon anledning spär det på dysterheten ännu mer.
 
Påminn mig om varför vi umgås egentligen, vi är ju som Moll och Moll och gör bara varandra olyckliga ;)
 
Nej, men det har varit en trevlig helg. Med alldeles för mycket smask, så nu får det bli avgiftning i en vecka.
Men sköna Elina är inte den som är den heller. I en värld där folk är alldeles för nyttiga och bara tänker på hälsan så känns det skönt att komma till Hultsfred där jargongen är:
"Kompis. Jag har en Paradis-ask. Två lager! Tjockt med gott! Ett var så slipper vi slåss!"
 
Det är min melodi det. Hälsa, vad är det? Jag har inte planerat att bli över 45 i alla fall.
 
Men nu är jag hemma som sagt. Mina puppar hade saknat mig, så nu ska jag klappa katterna ett tag innan jag checkar ut för ikväll.
 
Elina och Märtha
Esmeralda och Klara.
 
 
 
 
 
På återseende!

Hinkar kaffe

(Om ni undrar varför mina blogginlägg hoppar upp på Facebook så är det helt enkelt så att den här bloggen är kopplad till mitt FB-konto och har alltid varit. Så det hoppar upp automatiskt så fort jag skriver ett inlägg. Jag kan kryssa ur rutan om jag vill, men den kryssar jag bara ur om jag skriver något hemligt. Och jag skriver sällan hemliga saker på internet.)
 
 
Idag är en sådan dag.
 
Ni vet en sån dag när ögonen är grusiga, håret står rakt upp, man luktar gammal lördagsångest och varenda led i kroppen ger ifrån sig ett krasande ljud när man med stor möda försöker sträcka ut skelettdelarna. (Jag menar, jag är ju så vacker i vanliga fall..)
Jag kanske också har Fibromyalgi Elina? Jag räknar med en helkroppsmassage, frukost på sängen och klassisk musik ur högtalarna hela helgen lång.
 
Men här sitter jag nu.. hinkar min tredje kopp koffein och försöker få tillbaka hörseln som är nere på noll.
Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att det var måndag. Men för min del är det väl typ måndag eftersom jag har varit ledig i två dagar och ska bege mig av till arbetet igen.
 
Igår var en produktiv dag på många sätt. Att vara ledig är absolut inte förknippat med att vara sysslolös. Dagen försvann mer eller mindre i ett töcken och helt plötsligt vart det sängdags återigen. Imorgon kommer försvinna lika snabbt. En tur till Kalmar med gamla svägerskan och sedan jobb på det. Vid vidare eftertanke måste jag fixa hundvakt också.. eller tror ni det är okej att lunka in med en vovva på sjukhuset? Vi kan väl prova. Finns det allergiker så befinner de sig ju i alla fall på rätt plats :)
 
Igår efter all stress på morgontimmarna så åkte jag till ungdomskällan och fick lite pussar av Hampus och Pippi. Man måste psykiskt gardera sig varje gång man sätter fötterna innanför dörrarna på Silversparregatan. Pippi kommer i trehundratjugo knyck och kastar sig över hunden som hon älskar. Och Hampus kommer i tvåhundrafyrtio och kastar sig över mig. Innan jag ens hinner stänga dörren så har han plockat fram brandmansrocken och våra brandkepsar och berättar att larmet har gått på övervåningen. Så det är bara till att ge sig och springa och släcka bränder. :) Visst är det kul att släcka bränder, men han glömmer att jag är gammal och skör som knäckebröd.
 
 
 
Mina små liv :) <3
 
Nahe. Carpe Diem! Dags att fånga dagen innan den rinner mig ur händerna.
 
På återseende!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Hinka pilsner som satan.

Då var jag bänkad igen.
 
Med nya framtidsplaner, en ljusare morgon, ett gladare lynne och en renare själ.
 
Eller ja.. typ.
Jag har mer eller mindre bett min chef flyga och fara, och det kändes skitbra. Eller okej.. kanske inte riktigt ordagrant så. Men jag gav henne en definitiv hint och har gjort mig själv en tjänst genom att lägga ut mig på arbetsmarknaden igen. Och det ser relativt ljust ut. Det är dags att ta farväl av Strandvägen nu. Det är ingenting för mig längre.
 
Mina Stockholms-planer gick däremot i kras i samband med att telefonen gjorde det. Väldigt tråkigt tycker jag då jag absolut skulle behöva komma dit en sväng och visa 08:orna hur man festar. Men eftersom jag har skitbetalt och värsta oflytet så får jag stanna hemma.
 
Fast hemma tänker jag inte stanna. Jag tänker åtminstone ta mig till Storebro över helgen och kläcka några briljanta planer med min bundsförvant Elina. Det var längesen vi var fulla och odrägliga tillsammans. Så nu är det fanimig dags! Folk säger att "Alkohol gör inte saker roligare". Nej, men så har ni aldrig druckit med mig och Elina heller.
Jag kan villigt erkänna att de första tre åren så umgicks inte vi nyktra. Någonsin. Och det är sant.. 2009-2011 var alkoholens år och jag tror att jag spydde mer varje fredag då än vad jag gör under ett år nuförtiden. Man har väl blivit gammal helt enkelt.
Jag saknar den tiden!
 
 
 
 
Höhö. Saknar den tiden.. jag minns fan knappt den tiden.  Men du vet, om jag inte minns den så måste den varit väldigt kul ;) Jag ÄLSKAR att hitta gamla bilder!
 
Nahe, lika bra att jag lägger mig innan jag blir alltför melankolisk. Imorgon blir det upp i tid igen då det vankas hundpromenad med hyresvärden och hennes lilla sötnos Ronja :)
 
På återseende!