Vet allt om allt.

Att fela är mänskligt, förlåta gudomligt.

Avrundar veckan med en jojk

Här har man haft värsta bloggflödet ett tag, och sen helt plötsligt tvärstannar det. Vilka vändningar det kan ta. Men jag har helt enkelt haft alltför mycket att styra med under veckan att jag har glömt att berätta det för er! Konstigt ju. Jag trodde att det var därför jag gjorde saker över huvud taget, för att jag sen skulle kunna skryta om det på bloggen. Men sen är jag ju totalt ointressant..
Och dessutom jävligt klumpig..
usch vilken start på veckan.
 
Som ni kanske minns så spräckte undertecknad sin telefon häromveckan. (Eller nae.. inte undertecknad, KARMA gjorde det.) Turligt nog så kan ju Evas son det där med att fixa telefoner. Så vi tog vårat pick och pack och styrde kosan mot Växjö i måndags. Fick träffa Evas härliga barnbarn som verkligen var hur söta som helst! Även Luna fick följa med och höll sig väl mer eller mindre i skinnet hela kvällen. Duktig min tjej :) Men eftersom det är mig vi pratar om så förstår ni ju redan nu att inget går smärtfritt. Till att börja med lagade han skärmen, för att inse att telefonen i övrigt var mer eller mindre kaputt. Inte så förvånande kanske med tanke på hur många gånger den telefonen har smakat asfalt. Så jag fick en sprillans ny skärm.. men blev av med en hemknapp. Så den funkar inte.. jädra iPhone.. snart ger jag upp.
 
Trodde ni att det var det värsta?
Pfft.. känner ni mig?
När vi skulle åka hem så stod jag i trappen och väntade på att Eva skulle säga hej då.
Jag stod där, minding my own business och klappade min hund.
När plötsligt trappjäveln hoppar upp och slår mig i huvudet..
Ja, så var det. Jag trillade ner för trappen. Helt nykter, utan någon uppenbar anledning att skylla på alls. Mer än att jag är jag. Jag har otur. Och så är det med det. Jag hade träningsvärk i typ tre dar! Är fortfarande lite smått rövhalt och hankar mig fram som Agda, 83. Bra, Märtha.. inte alls pinsamt.
 
Turligt nog, för att höja mitt sjunkande humör, så kom Joel på kvällen för att sällskapa oss på Skånegatan. Planen var ju, som ni kanske minns, att jag skulle till Stockholm. Men nämnde jag min otur? Käpparna i hjulet var gjorda av stål den här gången också.
 
Men trevligt har vi haft. Lite Loppis-kikande i Nybro och Kalmar. Påhälsning hos familjen PN i Orrefors. Påhälsning hos mamma P i Boda, Påhälsning av Bea med respektive och påhälsning av Paul. Många man måste hälsa på när man inte är i skogarna så ofta förstår ni.
 
Annars har det vankats film, piggelindrinkar, kakor, tidiga morgnar, och nattfilosofier om spöken och gräsjungfrur.
 
Joels nattfilosofi:
"Det skönaste med dig, det är att jag vet att vi båda två skulle offra varandra först om det kom ett spöke.
Skönt att veta vart man har varandra liksom".
Kunde inte sagt det bättre själv!
 
 
 
 
 
Härlig vecka, som vi avslutar med en jobbhelg. Men nu har jag slutat för kvällen och fullkomligt dånar en remix av Jon Henriks jojk som jag blev sådär kusligt förälskad i.
Det är en sån där låt som får en att känna sig odödlig.
En sån låt som folk vanligtvis inte lyssnar på.
En sån låt som verkligen betyder något.
En sån låt som jag gillar.
 
Tyvärr gick den inte bädda in. Men ni kan lyssna på den här: http://youtu.be/VR1z2G4Cs-c
Igår fick jag lite påbackning att jag måste varva ner lite, jag har tydligen för högt blodtryck. (Vilket inte är så konstigt när man håller på att slå sönder telefoner och trillar från trappor till höger och vänster..)
Men just nu.. i tonartshöjningen så tror jag att jag fick för lågt blodtryck. Det här är avslappning kompis!
På återseende!
 
 
 
 
 
 
 
 

Fifty Shades of Hultsfred

Ja. Så var vi hemma igen efter en helg i Hultsfred (Vi = Jag och mitt alterego Esmeralda som gjorde sig påmind i fredags). För er som inte känner Esmeralda så kan jag berätta att hon är inget bra sällskap. Det är typen som spyr i handfatet på kryssningar och som somnar under sängen istället för i den. Otroligt jobbig tjej..
 
Men riktigt så illa var det inte. Jag bara informerade om att hon fanns. Så i fredags blev det lite alkohol inblandat i leken. Min WKD är nu ett minne blott, och jag funderar skarpt på att åka till Teneriffa igen enbart för att köpa hem några extra liter. Fett med gott..
 
I vanlig ordning är det med en krypande ångest som jag beger mig hemåt till vardagen igen. Ännu jobbigare blir det när jag och min bundsförvant konstant diskuterar livets meningslöshet och dödens befrielse. Sen tycker vi hemskt synd om oss själv och varandra, och av någon anledning spär det på dysterheten ännu mer.
 
Påminn mig om varför vi umgås egentligen, vi är ju som Moll och Moll och gör bara varandra olyckliga ;)
 
Nej, men det har varit en trevlig helg. Med alldeles för mycket smask, så nu får det bli avgiftning i en vecka.
Men sköna Elina är inte den som är den heller. I en värld där folk är alldeles för nyttiga och bara tänker på hälsan så känns det skönt att komma till Hultsfred där jargongen är:
"Kompis. Jag har en Paradis-ask. Två lager! Tjockt med gott! Ett var så slipper vi slåss!"
 
Det är min melodi det. Hälsa, vad är det? Jag har inte planerat att bli över 45 i alla fall.
 
Men nu är jag hemma som sagt. Mina puppar hade saknat mig, så nu ska jag klappa katterna ett tag innan jag checkar ut för ikväll.
 
Elina och Märtha
Esmeralda och Klara.
 
 
 
 
 
På återseende!

Hinkar kaffe

(Om ni undrar varför mina blogginlägg hoppar upp på Facebook så är det helt enkelt så att den här bloggen är kopplad till mitt FB-konto och har alltid varit. Så det hoppar upp automatiskt så fort jag skriver ett inlägg. Jag kan kryssa ur rutan om jag vill, men den kryssar jag bara ur om jag skriver något hemligt. Och jag skriver sällan hemliga saker på internet.)
 
 
Idag är en sådan dag.
 
Ni vet en sån dag när ögonen är grusiga, håret står rakt upp, man luktar gammal lördagsångest och varenda led i kroppen ger ifrån sig ett krasande ljud när man med stor möda försöker sträcka ut skelettdelarna. (Jag menar, jag är ju så vacker i vanliga fall..)
Jag kanske också har Fibromyalgi Elina? Jag räknar med en helkroppsmassage, frukost på sängen och klassisk musik ur högtalarna hela helgen lång.
 
Men här sitter jag nu.. hinkar min tredje kopp koffein och försöker få tillbaka hörseln som är nere på noll.
Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att det var måndag. Men för min del är det väl typ måndag eftersom jag har varit ledig i två dagar och ska bege mig av till arbetet igen.
 
Igår var en produktiv dag på många sätt. Att vara ledig är absolut inte förknippat med att vara sysslolös. Dagen försvann mer eller mindre i ett töcken och helt plötsligt vart det sängdags återigen. Imorgon kommer försvinna lika snabbt. En tur till Kalmar med gamla svägerskan och sedan jobb på det. Vid vidare eftertanke måste jag fixa hundvakt också.. eller tror ni det är okej att lunka in med en vovva på sjukhuset? Vi kan väl prova. Finns det allergiker så befinner de sig ju i alla fall på rätt plats :)
 
Igår efter all stress på morgontimmarna så åkte jag till ungdomskällan och fick lite pussar av Hampus och Pippi. Man måste psykiskt gardera sig varje gång man sätter fötterna innanför dörrarna på Silversparregatan. Pippi kommer i trehundratjugo knyck och kastar sig över hunden som hon älskar. Och Hampus kommer i tvåhundrafyrtio och kastar sig över mig. Innan jag ens hinner stänga dörren så har han plockat fram brandmansrocken och våra brandkepsar och berättar att larmet har gått på övervåningen. Så det är bara till att ge sig och springa och släcka bränder. :) Visst är det kul att släcka bränder, men han glömmer att jag är gammal och skör som knäckebröd.
 
 
 
Mina små liv :) <3
 
Nahe. Carpe Diem! Dags att fånga dagen innan den rinner mig ur händerna.
 
På återseende!