Vet allt om allt.

Att fela är mänskligt, förlåta gudomligt.

Nu har han släckt lyset..

.. På bilen. Så detta mysterium har nu kommit till ett slut. Det blev ingen mordgåta av det. 
 
Nya mysteriumet är att jag känt mig konstig de senaste veckorna. Uttråkad, oambitiös och allmänt skittråkig. 
 
Så när jag i vanlig ordning borstade tänderna (och resten av ansiktet) och skulle avsluta med munskölj så tror jag att jag fann anledningen. 
 
 
alkoholfritt!? vaf... Det måste ju vara därför. Jag är van vid att vara smålullig dagarna i ända. Men nu har jag alltså hoppat omkring nykter i två veckor.
 
Det blir till att åka förbi affären idag, och köpa nytt munskölj.. MED alkohol
 
Innan dess, en tripp till Kalmar. 
 
På återseende!

Vilken kväll.

Nu är jag slut, efter en jobbkväll utöver det vanliga! Jäkla Carina! Det var bara för att du gick på semester idag, garanterat! Tur att de har mig i alla fall som vet hur man reder ut saker och ting. Borde nästan få påökt efter ikväll. Hmm.. 
 
Nu är jag dock hemma och bosatt på balkongen för ytterligare en kopp te. Har ju försökt dra ner på kvällskaffet. Ja, det är sant. Jag dricker mindre kaffe. Anfall är bästa försvar. Efter det är det dags för sängen. För jag har ett arbete att sköta även imorgon. Och dagen efter det, och dagen efter det, och dagen efter... Ja ni förstår nog. Det rullar på i vanliga spår helt enkelt. Fortfarande.. 
 
 
På återseende! 

Sista morgonen

Vet ni vad det är för låt? Det är en med Niklas Strömberg, som jag hörde på radion inatt. har inte fått den ur huvudet på hela dagen. Inte melodin åtminstone. Den är verkligen sådär melankolisk och ångestfylld som bara går om och om igen. (Naturligtvis har jag den redan inspelad och klar på keyboarden). När jag lärt mig hur man lägger upp ljudfiler på bloggen så ska ni få höra. Jag kan om jag vill. 
 
 
 
Mellan radiolyssnande, bloggande och tedrickande så är det packning som Gäller. Har ni sett slutscenen i Friends? Ni vet, sista scenen i sista avsnittet av sista säsongen. Exakt den känslan ligger över golvet i den här lägenheten just nu. Skräckblandad förtjusning typ. nästan värre än när jag sålde Lilla Blå. 
 
 
 
 
På återseende!