(Om ni undrar varför mina blogginlägg hoppar upp på Facebook så är det helt enkelt så att den här bloggen är kopplad till mitt FB-konto och har alltid varit. Så det hoppar upp automatiskt så fort jag skriver ett inlägg. Jag kan kryssa ur rutan om jag vill, men den kryssar jag bara ur om jag skriver något hemligt. Och jag skriver sällan hemliga saker på internet.)
Idag är en sådan dag.
Ni vet en sån dag när ögonen är grusiga, håret står rakt upp, man luktar gammal lördagsångest och varenda led i kroppen ger ifrån sig ett krasande ljud när man med stor möda försöker sträcka ut skelettdelarna. (Jag menar, jag är ju så vacker i vanliga fall..)
Jag kanske också har Fibromyalgi Elina? Jag räknar med en helkroppsmassage, frukost på sängen och klassisk musik ur högtalarna hela helgen lång.
Men här sitter jag nu.. hinkar min tredje kopp koffein och försöker få tillbaka hörseln som är nere på noll.
Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att det var måndag. Men för min del är det väl typ måndag eftersom jag har varit ledig i två dagar och ska bege mig av till arbetet igen.
Igår var en produktiv dag på många sätt. Att vara ledig är absolut inte förknippat med att vara sysslolös. Dagen försvann mer eller mindre i ett töcken och helt plötsligt vart det sängdags återigen. Imorgon kommer försvinna lika snabbt. En tur till Kalmar med gamla svägerskan och sedan jobb på det. Vid vidare eftertanke måste jag fixa hundvakt också.. eller tror ni det är okej att lunka in med en vovva på sjukhuset? Vi kan väl prova. Finns det allergiker så befinner de sig ju i alla fall på rätt plats :)
Igår efter all stress på morgontimmarna så åkte jag till ungdomskällan och fick lite pussar av Hampus och Pippi. Man måste psykiskt gardera sig varje gång man sätter fötterna innanför dörrarna på Silversparregatan. Pippi kommer i trehundratjugo knyck och kastar sig över hunden som hon älskar. Och Hampus kommer i tvåhundrafyrtio och kastar sig över mig. Innan jag ens hinner stänga dörren så har han plockat fram brandmansrocken och våra brandkepsar och berättar att larmet har gått på övervåningen. Så det är bara till att ge sig och springa och släcka bränder. :) Visst är det kul att släcka bränder, men han glömmer att jag är gammal och skör som knäckebröd.
Mina små liv :) <3
Nahe. Carpe Diem! Dags att fånga dagen innan den rinner mig ur händerna.
På återseende!