Mors!
Igår nämnde jag ju en dröm jag hade haft som jag skulle delge med er. Den handlade kort och gott om Eurovision. Men vet ni vad? Skit i den, den är helt ointressant! Ni skulle höra vad jag drömde om inatt istället!
Det sägs ju att man drömmer om det sista man tänker på innan man sömnar. Hmm.. Först hade jag en mardröm om Anders Behring Breivik. Och min nästa dröm gästades av Martin Rolinski..
Vad fan tänker jag på innan jag somnar egentligen? Martin Rolinski kan jag ju förstå. Det är ju helt enkelt för att jag tycker det är den ohotat stiligaste mannen på denna planeten. Snacka om att ha vunnit i gen-lotteriet. Den var dock inte jätteintressant. Han dök upp på en fest och var snygg som alltid :)
Jaoza!
Vid vidare eftertanke påminner han lite om Amury Vasili faktiskt, som även han har vunnit på alla lotterier.
Haha, båda ser ut som hämtade från Disney :) Jaja, jag är den förste att erkänna att jag har en Disney-fetisch!
Tillbaka till ämnet. Drömmen om Behring Breivik däremot var något rysligare. Jag vaknade ju upp (eftersom man alltid gör det när man ska dö). Och var livrädd. Och inte blir det bättre av att Rosa ligger jämte mig och stirrar ut i luften, såsom katter gör när de ser spöken. Men jag somnade om till slut.
Hur som haver. Jag minns inte riktigt. Jag tror jag försökte förtränga det ganska omgående. Men det var någonting med att han hade släppts ut.. gått och köpt en stor jäkla ö (satir-humor på sin spets), sen av någon anledning så hade vi träffats någonstans och han var så stolt över sin ö att han ville visa den grundligt! (Vi snackar kvadratcentimeter). Jag tyckte det lät som en jättebra idé och hängde på. Först efter halva rundturen så började jag grunna på varför jag kände igen honom. När han började prata om "sitt gamla liv" och vad som hände på ön den där sommaren så insåg jag att det var Anders Behring Breivik! Givetvis sket jag i kors. Men som den ko-lugna människa jag är så höll jag minen och tänkte att vi skulle avsluta rundturen innan jag lade benen på ryggen. Ensam på en ö med en ö-mördare känns inte som en lysande idé.
När vi var färdiga och skulle tillbaka till fastlandet hade jag lyckats ringa till Natta i smyg och fått henne, Råger (och en till som jag inte kan minnas vem det var) att komma och möta upp oss. Jag kände på mig att något var i görningen. Så jag tackade ödmjukast för vandringen och börjat svassa bort till säkert manskap. Då drar Breivik upp en... vad ska jag kalla det.. en sån där träbit med fyra krokar på, som man spikar upp på väggen och hänger jackor på. En sån fiskade han upp ur bakfickan och drog på sig ett leende. Jag fattade med en gång att han inte tänkte hänga upp några jackor där, så jag lade av i trehundrafyrtio. Och här kommer det otäcka.. Då säger han ordagrannt såhär: "Ni vet hur folk hänger upp älghuvuden över sina öppna spisar?. Jag har en öppen spis.. men jag ser inga älgar i närheten". Plötsligt svingade han fram en yxa från den andra bakfickan (mirakelbyxor). Som han slängde i huvudet på Råger.. Natta och jag var redan en halvkilometer bort, när han drar igång en motorsåg och kastar åt vårt håll. Jag, kylskåpet, lyckas på något sätt göra en undanmanöver och klarar livhanken. Men inte Natta.. så då springer jag själv med en psykopat bakom mig.. och då vaknade jag.
Alltså fyy! Det var det otäckaste jag drömt på länge. Varför har man egentligen såna där otäcka drömmar? Och varför känns de så enormt verkliga? Jag vet även att jag någonstans i mitten kom på att det var en dröm. Men ändå kunde jag inte vakna. Och det är nästan det värsta. När man vet att man drömmer, men ändå inte lyckas väcka sig själv. Och efter ett tag börjar man fundera på om det kanske är verklighet ändå.
Jävla Breivik. Är det något ansikte man verkligen inte vill ha på hornhinnan så är det hans! Det är så att det river i kroppen när man tänker på det. Usch.
Nahe. Nu har jag arbetat hela morgonen men att återgå till det normala efter en sån här upplevelse. Eller ja.. normalt är väl kanske att överdriva. Jag har inte varit normal de senaste 22.5 åren, så varför skulle jag starta nu? 0-gradigt ute och sön den faller fortfarande. Men det hindrar inte mig från att dra på mig sommarkläderna. Jag säger att vi går ihop och trotsar vinterkylan! EN för alla alla för en! Balkongen i rosa cykelbyxor - here I come!
på återseende!