God kväll!
Jag vill böra med att reservera mig för en del slarv-fel i kommande inlägg. Mina naglar är helt enkelt för långa efter senaste infallet med maskinen!
Dagen har även idag bjudit på lite av varje. Fantastiskt med morgon-sol på balkongen! Jag tror jag spenderade 2.5 timmar i förmiddags med att bara titta på den alltmer sällsynta snön.
En kaffe på det och livet är givet! Och ja, jag väntar fortfarande på att någon ska ta ner julbelysningen från balkongräcket. Men av någon anledning har ingen gjort det än.
Efter att kaffet malts ner och blandats med gallan, så blev det en liten promenad i solen. Där flög tankarna all världens väg. Och skönt var väl det, vissa tankar är alldeles för stora att ta tag i att jag helt enkelt släpper dem lösa till sitt öde.
Annars har det väl inte hänt så mycket skriv-vänligt egentligen. Jag besökte Beatrice och Dick en stund ikväll med. Strökollade på en film som jag faktiskt kan erkänna att jag inte såg nånting av. Haha. Men jag har slutit en deal med Bea att jag ska få omvandla henne till blondin igen! (Trots motsättningar från Dicks sida. Men övertalning är inte direkt min svaga sida. Höhö) Så nu har vi något att se fram emot ;)
Och efter att hon är klar så ska jag ge mig på nästa projekt - Joel. Jag saknar min blonda allierade! :(
Mer blondiner åt folket!
haha, jag hittade även lite bilder på mina mindre tvålfagra systerbarn som fick tag på mina snygga läsglasögon!
Säg hej till Magister Poppe och fröken Pippi :)
Jag vet inte riktigt vad Hampus försöker säga på bilden. Antagligen vill han berätta att han föddes med en kromosom för mycket ;) Älskade lilla pojk <3. Pippi däremot - ojoj, här har vi en blivande heartbreaker! Jag tror att många karlar kommer bli sårade i framtiden ;)
Nahe, nu måste jag försöka komma ner i varv. Imorgon är det jobb på schemat igen! Kommer bli tungt efter att jag varit hemma i sex dagar i sträck nu! Dessutom har jag inte ställt om kroppen till nya tiden än ju! Istället för att ställa fram klockan en timme så har min hjärna ställt tillbaka den tre timmar, så det känns som att klockan är max sju!
Usch, prestationsångest...
Sanningens ord!
På återseende!