Hej Bloggen!
Nu är jag tillbaka igen (på obestämd framtid bör tilläggas. Jag lovar ingenting, då jag är hängiven löftesbrytare).
Men idag är en sån dag då intrycken, upplevelserna och åsikterna bara sprudlar! Jag har så mycket att säga, och så lite ork att säga det flera gånger. Det är DÄRFÖR man skriver, Märtha!
Sen finns det en risk att Bex och Martina ligger till grund för mitt skriv-sug. De har ju varit fantastiskt bloggaktiva jämfört med en annan zombie, som mest dreglar och fiser.
Hur som haver. Idag har jag varit på pianokonsert. Mamma L informerade mig om att en världspianist vid namn Peter Jablonski skulle förära lilla Nybro med sin närvaro. Insikten om att jag skulle få gå ensam gjorde sig påmind ganska snabbt när jag gick igenom min Facebook-lista. Jag har inga kulturella vänner :/ I min umgängeskrets är det bara jag som för mig som Agda, 85. Mina vänner är mest normala. Men lyckligtvis har jag en vän som är lite mindre normal än andra och erbjöd sig att följa med! Snälla Beatrice <3 Sagt och gjort. Vi spatserade mot Nybro kyrka på utsatt tid för att beskåda/behöra mästerverket! Och vilket mästerverk sen! :O
Vid ingången fick vi ett programblad där jag, något besviken, kunde konstatera att F Chopin (Som inte är en av mina favoritkompsitörer), stod på tablån, men varken Beethoven eller Mozart skulle närvara :/
Men tji fick jag! Ett stycke Chopin och ryggen var som en igelkott! Jag lyssnade, njöt och fantiserade om drakar och demoner under pianots dova toner.
Bea vek flygplan av programbladet..
Sötgrisen!
Men mitt i all fascination kunde jag ändå inte låta bli att uppröras av människorna på plats. Nog visste jag väl att det skulle vankas societet-samling när pianisten kommer till byn. Och tillräckligt förståndig är jag väl för att förstå att societeten ligger på 65+. Och en sak ska jag säga er; Jag har fanimig aldrig sett så många pälsmössor och pälsdetaljer samlade på ett och samma ställe! Skäms på sig! Förstöra en sån trevlig tillställning med er otrevliga närvaro! Det var synd att jag inte hade med de små "flygbladen" jag fick av Elinas mamma. Då skulle ni nog skämmas ögonen ur er! (Så hade ni ju kunnat göra mössor av dem istället).
Jag bad Bea skicka iväg sitt flygplan på en pälsbeklädd dam två rader bakom. Men hon gjorde det inte.
I övrigt var det jättemysigt och jag kom hem och bänkade mig med min egna favorit till kompositör. Ludovico Einaudi <3
Bella notte är hans näst bästa låt. Fantastisk på så många plan. Det finns dock ett problem med Einaudi - han lever fortfarande. Det är därför han inte är så känd skulle jag tro.
Annars hade jag ingenting mer att klaga på under kvällen! Jättemysigt :)
Eller okej. En sak till... mannen som satt bredvid mig i kyrkan och slängde upp 140 spänn i kollekten..
Jantelagen ringde! Han vill att du kommer ner på jorden!
En annan lyckades nätt och jämt hosta upp 6 kr.. Du får ju mig att verka snål.
Nej, nu ska jag fördjupa min relation till Einaudi en stund innan jag ger mig in i drömmarnas värld.
Om jag återkommer imorgon så ska jag berätta en fantastisk historia om en ny låt jag hört! Men som sagt så lovar jag ingenting. Det är för kul att vara löftesbrytare! :)
På återseende!