Ja. Så var vi hemma igen efter en helg i Hultsfred (Vi = Jag och mitt alterego Esmeralda som gjorde sig påmind i fredags). För er som inte känner Esmeralda så kan jag berätta att hon är inget bra sällskap. Det är typen som spyr i handfatet på kryssningar och som somnar under sängen istället för i den. Otroligt jobbig tjej..
Men riktigt så illa var det inte. Jag bara informerade om att hon fanns. Så i fredags blev det lite alkohol inblandat i leken. Min WKD är nu ett minne blott, och jag funderar skarpt på att åka till Teneriffa igen enbart för att köpa hem några extra liter. Fett med gott..
I vanlig ordning är det med en krypande ångest som jag beger mig hemåt till vardagen igen. Ännu jobbigare blir det när jag och min bundsförvant konstant diskuterar livets meningslöshet och dödens befrielse. Sen tycker vi hemskt synd om oss själv och varandra, och av någon anledning spär det på dysterheten ännu mer.
Påminn mig om varför vi umgås egentligen, vi är ju som Moll och Moll och gör bara varandra olyckliga ;)
Nej, men det har varit en trevlig helg. Med alldeles för mycket smask, så nu får det bli avgiftning i en vecka.
Men sköna Elina är inte den som är den heller. I en värld där folk är alldeles för nyttiga och bara tänker på hälsan så känns det skönt att komma till Hultsfred där jargongen är:
"Kompis. Jag har en Paradis-ask. Två lager! Tjockt med gott! Ett var så slipper vi slåss!"
Det är min melodi det. Hälsa, vad är det? Jag har inte planerat att bli över 45 i alla fall.
Men nu är jag hemma som sagt. Mina puppar hade saknat mig, så nu ska jag klappa katterna ett tag innan jag checkar ut för ikväll.
Elina och Märtha
Esmeralda och Klara.
På återseende!