Vet allt om allt.

Att fela är mänskligt, förlåta gudomligt.

Inferno i huvudet.

God kväll alla dödliga.
 
Nu kikar jag in en sväng igen eftersom jag för ovanlighetens skull har mycket på hjärtat.
Har precis kommit hem från kvällsjobb och är redan bänkad under täcker för en, förhoppningsvis, god natts sömn. Föregående natt slutade med att jag fick fara till akuten vid kl 2, då en vän till mig och hennes PV hade fått åka dit efter en olycka med en lampa och en sjuhelsikes massa ström :/ Lyckligtvis slutade allt bra och han är hemma igen. Men otäckt är det med ström ändå.
 
Så idag sov jag lite extra länge, och det får jag!
 
Hur som helst. Det jag tänkte skriva om idag är ett nytt fenomen som har blivit "aktuellt" (åtminstone i min värld). Och det sjuka är att det är något jag själv har reflekterat över tidigare. Ni som känner mig någonting över huvudtaget borde veta att min favorit-författare är Mr Dan Brown. Konspirationer, religioner, mysterier, symboler, histora, världsherravälde.. ja om något av detta intresserar er andra så är det dit man ska vända sig! Han är helt fantastisk på att skriva och jag är hängiven anhängare till alla hans böcker! Hans senaste "Inferno" kom ut för ca ett år sen. Men jag har sparat den in i det längsta för att kunna suga på karamellen så länge som möjligt. Jag vill liksom inte att den ska ta slut.
 
 
 
Och nog visste väl jag att även denna boken skulle handla om något extraordinärt!
Det extraordinära i just den här handlar om mänskligheten och planeten. Om det faktum att vi går mot 9 miljarder människor på jorden, och vi är redan överbefolkade som det är. Och den onda matematiken säger ju att ju fler vi är, desto fortare kommer befolkningen fortsättningsvis också växa. Tills vi till slut går under på grund av vår egna existens. Visst är det läskigt? Under många århundraden var vi "bara" 4 miljarder människor, vilket också är det ultimata talet. Men under bara 18- och 1900-talet har vi stigit till 7 miljarder. Och på bara de senaste 40 åren har vi ökat med nästan 1 miljard. Fortsätter det i den här takten så är vi, när 2100-talet tar sin början, uppe i 9 miljarder och vi kommer ta död på oss själva bara för att vi finns. Och här försöker vi hitta botemedel för cancer och alla andra sjukdomar för att höja livsåldern på människor NÄR VI REDAN ÄR FÖR MÅNGA! När Pesten spred sig som en löpeld genom Europa gjorde den oss en tjänst genom att ta död på en enorm mängd människor. Utan den kanske vi redan hade dött ut. Och här skaffar mina vänner barn till höger och vänster. Fy vad själviska ni är. Det är era barn som kommer få vara med när domedagen kommer, det vet ni va?
 
Ännu mer intressant är att han skriver att människan har "hittat på", eller "skapat" en egen känsla för att slippa ta itu med de här problemen.
Förnekelse.
 
Det är sant.. vi lever alla i förnekelse. Och faktum är att vi måste leva i förnekelse. För gör vi inte det så skulle vi alla leva i dödsångest, från det att vi steg upp på morgonen tills dess att vi lade oss. Vi skulle inte kunna gå ur sängen, då vi är fullt medvetna om att vi kan dö genom att öppna dörren. Ett flygplan kan störta, en buss kan välta, en jordbävning kan inträffa, eller en kula kan träffa dig. Vi skulle inte kunna andas in frisk luft när vi vet att nånstans kvävs ett djur i djurförsök. Vi skulle inte kunna dricka ett glas vatten, eftersom att nånstans dör ett barn av uttorkning. Vi skulle inte kunna le, för att någonstans dör någon just nu. Utan förnekelsen skulle vi inte kunna ta ett steg över huvud taget utan ligga och hacka tänder under täcket dagar ut och dagar in.
 
Ni vet känslan när vi läser något riktigt vidrigt på nätet? Eller ser en sjukt äcklig video på Facebook? (Typ alla äckelpäckel-djurplågeri-videos som jag delar?) Varför vill vi inte se dem?
Förnekelse.
Om vi har sett dem och mår dåligt så fort vi tänker på dem, så gör vi något annat för att slippa tänka på det.
Förnekelse.
 
Vi MÅSTE leva i förnekelse för att människan är det enda djuret som är fullt medveten om alla faror som lurar och alla hemska, onda och vidriga saker som sker runtom i världen. Det blir helt enkelt för mycket för oss att hantera. Därför förnekar vi dem. Vi väljer att inte titta på filmer om djurplågeri. Barnmisshandel. Krigen i öster. Det faktumet att polarisarna smälter. Vi väljer att förneka istället.
 
Är det därför jag mår så jävla dåligt? Just för att jag har valt att INTE förneka vissa saker (läs djur)? Jag tvingar mig själv att titta på vidriga saker och dela hemskheter för mina vänner, för att jag känner mig bättre som människa om jag ser sanningen i vitögat. Men till vilket pris kan man fråga sig då?
 
Och är det helt enkelt så att jag blivit psykopat, när jag ohämmat kan se videos från Ogrish (Har du hängt med hit, Elina?) Där folk slaktar varandra till höger och vänster, sprättar upp folk på öppna gator, slänger bensin på människor och tänder på, hänger sig själva medans camen rullar, ställer upp afghaner på rad för att avrätta de alla med ett skott i huvudet, eller kastar sig själva framför tågen för att fullkomligt slajsas till oigenkännlighet?
 
Såna videos rör mig inte i ryggen. Inte det minsta faktiskt. Jag har nog helt enkelt blivit härdad.
Men gäller det djur eller barn, då vill jag helst förneka. Det vill jag inte se. Men jag gör det lite för att provocera, och lite för att känna mig bättre som människa. (Vilket jag för övrigt, enligt Dante, kommer hamna i Skärselden för). Det läste jag nämligen också.. människor som tror sig vara förmer än andra, eller känner sig odödliga och osårbara begår den värsta synden. Jag har ju liksom alltid varit bättre än alla andra.. synd att man ska behöva straffas för det. Men vem är jag att säga emot Dante? ;) Höhö.
 
 
 
Hänger ni med över huvud taget eller svamlar jag bara? Jag tror att hälften av det jag skrivit är en bieffekt av dålig sömn och överdosering av ipren. Men visst är det sjukt intressant? Och såna här bångstyriga tankar och känslor får jag varenda gång jag har läst en bok av Dan Brown! Man känner sig.. liten. Hopplös och fullkomligt onödig! Man inser vilken pluttefis man är i det stora universum liksom. Hajar ni? Som att man egentligen bara gör rätt i att lägga sig framför tåget. För vad du än gör under livet så kommer du inte ensam kunna göra någon skillnad. Du talar inför döva och gestikulerar inför blinda. Hjulet snurrar men hamstern är död liksom ;) Haha.
 
Nej, nu tänker jag fortsätta gräva ner mig i boken en stund till. Och förneka att verkligheten ens existerar inatt. Inatt är det jag och Dante.
 
På återseende!
 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: