Hej. Jag är dålig på bloggandet nuförtiden. Ytterst märkligt med tanke på hur mycket jag har att säga. Men jag vet inte, kanske har jag kommit till insikt på äldre dar med att jag inte lyckas förändra världen genom att förtälja för folk hur korkade de är när de tycker fel (läs: inte som jag).
Menmen, värt ett försök åtminstone?
Jag har inte jättemycket att skriva. Eller jo, egentligen har jag väl det. Det handlar snarare om ork och lust. Jag är fortfarande en väldigt otrevlig person att umgås med. Så jag håller mig lite på min kant ett tag till. Det är enklast att vara trevlig om man inte träffar folk alls har jag märkt :)
Kollade igenom min mobil för att hitta inspiration till vad jag skulle skriva. Och då hittade jag de här bilderna:
Och det roliga med de här bilderna är att de har en liten historia. Jag antar att vi alla har 4-5 stycken facebookvänner som envisas med att lägga upp bilder på sig själva heeela tiden! Det här är ett fenomen som jag inte riktigt vet om jag ska skratta eller gråta åt. Nog för att de är jättesnygga och självklart ska få visa upp sig. Inte det. Jag tycker bara det är fantastiskt kul att man kan skriva "Bio ikväll" eller "Idag har jag läst tidningen", och på något sätt förknippa det med sitt eget ansikte. ;) Hur som helst.. det roliga var att jag skulle driva lite med dessa människor och klippa ihop ett kollage med 10 bilder (minst) på mig själv och sen skriva någon skitlöjlig uppdatering som inte ens hade med mig att göra. Så jag tog väl en 15-20 bilder på mig själv och insåg att...
WOW! Jag är inte vacker alltså! Så istället för att klippa ihop ett kollage så låg jag dubbelvikt och skrattade åt alla fula bilder jag hade tagit! Av 20 stycken så är alltså de här två de bästa.. till och med de enda två som ens kunde visas för allmänheten! ;) Så vad ska jag säga?.. The joke is on me :)
Men man måste kunna skratta åt sig själv ibland också! Så, en eloge till er vackra människor som lyckas knäppa snygga bilder dag ut och dag in! Men kan ni inte tagga ner en liiten smula bara så vi fula ofotogeniska människor slipper känna oss bakom flötet?
Jag ska nog öva på det här ett tag till tror jag.
Nu ska jag i alla fall försöka ta mig in i en lugn sömn. Jag har sån fantastisk livlig fantasi när jag sover, så det blir oftast inga lugna nätter här. Den ena mardrömmen efter den andra. Väldigt många mardrömmar har handlat om mina kollegor. Så jag är lite orolig att det kan vara ett omen för att något hemskt ska hända. Men det hoppas vi inte!
Vi avslutar med ett internskämt. Tackar Elina. Jag har inte fått den här ur hjärnan, och allt jag ser framför mig är du och Blini.
På återseende!