Dagens dag har varit... märklig. Ja.. märklig var ordet.
Jag har varit ganska nedstämd på sistone. För att inte säga deprimerad. Och idag brast det... jag bröt ihop totalt.
(8.0 på Richterskalan - minst!)
Jag har aldrig gjort det förut, och jag vill inte göra det igen. Det är inte riktigt så jag fungerar.
Efter jobbet var jag helt utmattad efter att hela dagen ha sprungit runt med ett påklistrat leende på läpparna. Det var så falskt att jag nästan skämdes. Men nog har jag en skådespelare i mig ändå. Så när jag väl skulle sluta längtade jag bara efter sängen. Jag skulle ha kunnat somna ståendes tror jag! Men tur då att man har nattaktiva vänner. Martina ville att jag skulle komma på en kopp kaffe, och trots att jag bara ville dyka ner i sängen och begrunda dagen, så pallrade jag mig till henne. Och det var jätteskönt. Det är skönt att ha vänner som bara är. Vi har även smidit/smitt lite planer inför morgondagen. Den kan bli spännande!
Nu måste jag återvända till begrundandet. Det är väldigt mycket som måste tänkas på, tre beslut närmare bestämt. Och ALLT ska vara färdigbegrundat till den 7:e januari. Visst är det konstigt? Alla mina bekymmer har ett slutdatum på 7:e januari. Vilket sammanträffande. Konstigt, men komiskt.
Vet ni varför det är komiskt att alla mina bekymmer har med just 7:e januari att göra?
För att Nicolas Cage fyller år då.
Är det ödet? Jag tror det.
På återseende!