Jag älskar mina syskonbarn. Verkligen. Men ibland är jag glad att de är just syskonbarn och inte mina egna. För fy för fasiken vad de kan vara jobbiga när de är tillsammans alla tre! ...
......
.........
...Alltså...det är lite svårt att skriva... det sitter liksom en katt i rutan och jagar bokstäverna.
Och som ni ser är det en till på väg upp. Knäppa djur.
Hur som helst. Idag kanske ungarna hade någon sockerkick, då både påskharen och påskhoran varit med gotte ;) Vilket resulterade i en vurpa från Jespers sida, rakt ner i golvet. Skönaste ungen ändå. Näsan började ju flöda, och då vart han rädd och gråtig. Sen när faster Märtha med barna-vanan följer med in på toa och visar hur cool man ser ut med lite papperstussar i näsan så försvann all rädsla och han tyckte helt plötsligt att det var väldigt kul med näsblod. Ville inte att det skulle sluta ;)
Söt pojk! Dock undrar jag hur högt upp mitt namn står på listan nästa gång det behövs barnvakt ;)
Så nu ligger jag här hemma på soffan som en slagen hjälte, med blott en nerblodad tröja som minne av dagen! Fel dag att bära turkost! Men vad offrar man inte för de små liven? :)
Nu blir det sängen för min del. Vi får se vad morgondagen har att erbjuda. Jag kan ha lovat bort mig som en hjälpande hand bland barnen även imorgon. Men jag minns inte. Så jag avvaktar tills någon påminner mig. Om inte annat har jag några hundringar kvar på kontot och en nytankad bil. Kalmar någon? :)
På återseende!