"Ännu en dag i paradiset. Man vaknar med blodsockret nere vid fotknölarna och vill aldrig lämna sängen" - Sally.
Kära Sally, vad vis du är. Ganska exakt min tanke i morse när jag vaknade. Men tröttheten förbyttes strax i ren och skär ilska. För som ni kanske förstår somnade inte den här Märthan speciellt tidigt igår. Nejnej, jag somnade idag. Närmare bestämt runt 04.30-05.00. Vart all denna hyperaktivitet kom ifrån är ett olöst mysterium. Och gissa vem som var glad när jag då vaknar vid 07.00 av att fönster-renoverings-puckona sätter igång och borrar??
Allvarligt. Jag övervägde en stund om jag kanske vart med i dolda kameran, för ingen människa är väl så urbotat dum? Vi bor faktiskt i de här lägenheterna och vi behöver sova! Nej, fy så irriterad jag var. Och än värre är att imorgon är det min lägenhet de ska massakera!
Hur som haver, jag tog katterna och stoppade in dem i varsitt öra och försökte somna om. Lyckades väl slumra till nio ungefär när mitt larm hoppade på och snoozade en timme. Tills helt plötsligt Martina ringer och jag insåg att jag skulle bjuda henne på lunch idag då hon hade en lucka mellan 10-15 som behövde fyllas. Dum som jag är hade jag glömt att hon skulle komma redan vid tio. Så jag reste mig vemodigt ur sängen, och hörde redan då hur hennes brummande volvo närmade sig. Då brann det i knutarna kan jag säga. Jag hade ju inte ens hunnit torka bort morgondregglet ur mungipan!
Men upp kom jag. Och lunch blev det. Gorgonzolachampinjoner förstås :) Det är allt jag äter nuförtiden, eftersom det är det enda jag kan göra utan några större risker. Men det var mycket trevligt!
Efter några kaffedrickande och musiklyssnande timmar så cyklade till jobbet i gassande solsken! Jäklar vilket kanonväder vi haft idag. Det var ytterst bittert att bege sig till jobbet. Men ska man ha råd med gorgonzolachampinjoner så är det bara att masa sig dit!
Där hade jag mindre fint och än mer oväntat besök kan jag säga. Jag satt och målade naglarna på en dam när denne utbrister: Ska du inte släppa in den där stackaren bakom dig?
Vilken stackare tänkte jag och undrade om det var hon eller jag som hallucinerade.
De följande fyra minuterna är för mig ett töcken. Jag minns inte riktigt vad som hände. Allt jag minns är att det här satt utanför fönstret och spann nät runt en bagge:
JÄVLAR vilken kuse! Än värre att en av mina kollegor berättade häromdagen att Svarta Änkan tagit sig till Sverige. Du, hon har inte bara tagit sig till Sverige. Hon har tagit sig till mitt jobb också!
Och om ni undrar om jag släppte in henne? Nja.. jag kan säga som såhär. Att efter att denna här gjorde entré så satt vi allihop och svettades floder på jobbet, då jag stängde igen varenda öppet fönster! Usch. Som sagt - risktillägg för att jobba bredvid såna kusar.
Nahe. Nu måste den här Märthan ta sig till sovrummet och försöka falla i dvala. För imorgon blir det att stiga upp tidigt då de där jäkla dårarna med fönstrena ska komma. Och jag vet fortfarande inte hur jag ska göra med lilla Signe. Hon kommer ju ha fullständig panik här hemma. Och jag vill inte se att de låter henne hoppa ut genom nåt fönster! Hon kanske får följa med och dricka kaffe någonstans. Är det någon som känner att de är uppstigna vid 7 och har en extra kanna kaffe till övers? Då är det bara att hojta till. För jag söker boplats fram tills klockan 14 när jobbet stundar igen. Får kolla om Orrefors har öppet hus. Kanske kan hälsa på mina puppar en stund.
På återseende!