Hej.
Tänkte att jag skulle göra ett halvhjärtat försök till ett blogginlägg. Det är inte lika kul att blogga nu för tiden som det var förr. Då var det roligt. Nu är det snarare ett rop på hjälp.
Dagarna flyter på i vanlig ordning. Jag hinner inte tänka på måndagen var veckan kan erbjuda, förrän det återigen är söndag. Jag vet inte vart dagarna, veckorna och månaderna tar vägen. Ålderskris kanske?
Jag tror nog det är något sådant. Häromdagen fick jag för mig att göra något med håret. Jag som förut färgade håret i olika nyanser en gång i månaden, har nu varit blond alldeles för länge. "Piffade" till det förra året med svart underhår. Det stämmer mer överens med min själ tror jag. Blondin är egentligen inget för mig.
Blått var tanken. Men jag är otålig.. och Elin höll på med hårfärgning hon med.. så jag snodde lite från henne.
Gick från svart:
Till rött..som jag inte har en bild på.. men jag ska se om jag lyckas knäppa någon nu..
(Soffpotatis. Jag var visst inte mer ambitiös än så).
Annars har det inte hänt mycket mer uppmuntrande saker från min sida. Händer som vanligt mest mindre uppmuntrande saker. Och denna vecka var inget undantag, då en klasskamrat från gymnasiet gick bort. Fruktansvärt hemskt, och det tar extra hårt när en 22-åring måste lämna jordelivet. Vem är det egentligen som bestämmer? Vila i frid, Kristoffer.
Ikväll ska jag åka till mamma Lena och titta på melodifestivalen. Ingen har bjudit hem mig för att titta på Mello med dem :( Är det för att ni inte gillar mig, eller är det för att ni inte gillar mello? (Jag föredrar att ni ogillar mig. Mf är heligt).
På återseende!