Mors!
Efter en hel dags hårt packande (som jag lär få göra om imorgon eftersom jag inte kan stänga väskan), så var det en glad överraskning att lilla Hampus kom hit medans Elin och Råger var i Kalmar.
Men som ni kanske redan vet är jag inte direkt.. hur ska jag uttrycka mig.. barnvaktsvänlig?
Hampe är redan feg som en hare, och jag gör väl kanske inte saken bättre direkt. (Om Elin och Råger är här och läser så kan ni sluta nu!) :)
Jag rotade igenom källartrappen efter en resväska när jag fick syn på en gammal kompis som låg uppe på hatthyllan. Nämligen den här soldaten:
Haha ;)
Hampe stod utanför dörren och lekte med sin flugfånga. Så jag tänkte att jag skulle låta honom hälsa på "Fula gubben" som han heter. (Pappa brukade skrämma vettet ur oss med den när vi var mindre. Och så undrar ni vart min humor kommer ifrån?). Så jag puttade upp dörren och sa "Hej Hampus".....
.....
....
....
Under följande tre sekunder såg jag det mest plågade ansiktsuttryck jag sett i hela mitt liv. Och därefter var tinnitusen ett faktum. Stackars barn, underläppen darrade i flera sekunder innan han fick ur sig ett ljud. Så jag tog till flykten och överlämnade Hampus till mamma. Haha :) Men jag ska tillägga att han repade sig gaska fort efter incidenten och jag ska inte skrämma honom mer. ;)
Varför har man ens en sån där läskig mask liggandes? Jag vet faktiskt inte. Jag vet bara att man kan ju inte låta den ligga alldeles orörd och oälskad. Hmm, jag och barn verkar inte vara nån bra kombination. Ni kanske minns när Jeppe var här en kväll för längesen och jag berättade en godnatt-saga för honom som hette "De fula gubbarna som gömmer sig i mörkret och äter små barn som går in på Märthas rum utan lov"...
Det var visst ingen höjdar-berättelse. Hmm.. Han försvann ut från rummet illa kvickt åtminstone.
Pratade med Elina nyss. Hon frågade om jag hade funderat över om jag var så kallat "Lämpligt moders-material"... Och nae, det är jag nog inte. Jag tycker fortfarande att tanken på att min unges första ord ska bli en svordom, är skitroligt! Och så länge man tycker det så anser nog inte "vettigt" folk att man är lämplig mamma. Men Elina är ingen Supermamma hon heller. Hon tycker fortfarande inte att rödhåriga ungar är söta. Och så länge vi tycker svordomar är roligt och rödhåriga ungar är mindre söta, så är vi inte lämpliga föräldrar nån av oss! Vilken tur då att vi ska adoptera, Elina! Ingen risk att en asiatisk flicka är rödhårig, och hon lär inte svära heller. Inte på svenska i alla fall ;)
MEN! Jag ska bara tillägga att jag överdriver för effekt. Nog för att det är roligt att skrämma syskonbarnen lite då och då. Men jag älskar dem i alla fall, och vi har faktiskt roligt också!
Titta bara på Hampe vilken tur han hade att Mitta lånade ut sina skor till honom! :)
Hur lycklig är inte han?? Lyckans ost kallas det!
:)
Vad ska jag säga? Barn älskar mig!
Nu ska vi bara vänta på att lilla Fifflan blir lite större, så att vi kan skrämma in henne i gänget också. Sen är cirkeln komplett! ;)
På återseende!