Titel: Pappersväggar
Författare: John Ajvide Lindqvist
Genre: Skräck/fantasy/komedi. Obestämbar.
Sidor: 392
Handling:
Ett höghus i Blackeberg börjar luta. En paparazzifotograf jagar den perfekta bilden, men möter något annat. En kvinna hittar ett lik som hon vill ha för sig själv. En tullkontrollant äger en mystisk förmåga att se vad människor öljer. En man tror sig ha funnit ett sätt att lura döden.
Mina kommentarer:
Att kalla detta en svårtolkad, konstig, psykotisk, irriterande och läskig bok vore att underdriva.
Det första jag reagerade på (som jag faktiskt inte hade en aning om) var att det inte är en "bok". Det är nio hela olika noveller (som inte har något alls att göra med varandra) som han har kastat in i en och samma bok. Runt femtio sidor. Det går helt enkelt inte förklara. John Ajvide är ju trots allt Sveriges okrönte konung inom skräckgenren! Men den här boken går liksom inte riktigt beskriva som hans andra mästerverk (troligen eftersom det helt enkelt inte är en bok). Några noveller var kanonbra. Sjuka, absolut! Helt galet sjuka! Men ändå bra. Medans andra, eller helst EN, var precis vanskapt. Den heter: "Att få hålla om dig till musik", och var typ två sidor lång. Heeelt out of hand. Och så irriterande att det höll på att sänka betyget! Men som tur var räddade han betyget genom efterorden ;) Efterorden var nästan bäst i hela boken. Haha. Och där berättade han även om en idé han hade till en bok, men som han försökt och försökt att skriva, men aldrig fått till den bra. Idén var grym iaf!
Betyg:
Jag älskar John Ajvide Lindqvist. Verkligen! Han är utan tvekan Sveriges absolut bästa författare. Men den här boken når inte riktigt upp till hans andra. I min Book of Fame får den 3.5!
På återseende!